Asså. Nu blir det seriösa funderingar från min sida såhär på söndagskvällen.
Vad mycket vi klagar på egentligen. Varje dag, varje timme. Jag är expert på att klaga.
Men borde vi inte egentligen vara tacksamma för det vi klagar på, för att det faktiskt finns?
Tacksamma för att vi har skor som kan bli smutsiga, läxor att behöva göra, kläder att välja bland, gratis skolmat att äta, bussar att åka, osv. Det är inte lätt, men vi borde försöka. Om inte för vår egen skull så för dem som inte har alla de saker vi går och klagar på, de som inte har mat, kläder, skola, eller någonstans att komma hem till.

‘For I was hungry, and you gave Me something to eat; I was thirsty, and you gave Me something to drink; I was a stranger, and you invited Me in; naked, and you clothed Me; I was sick, and you visited Me´