För exakt ett år sedan var det bara några timmar kvar till avlsutningsmiddagen, niornas "bal". Jag hade klänningen, smyckena, jag visste hur håret skulle fixas, men jag var inte peppad alls. Jag ville bara att högstadiet skulle ta slut och att sommaren skulle börja. Jag taggade för att börja gymnasiet i Halmstad på en stor skola och framför allt i en ny klass med nya människor. När hösten sedan kom och det var dags för första dagen var jag förväntansfull. Jag kommer ju fasiken ihåg vad jag hade på mig första dagen, vad det var till lunch, var i klassrummet jag satt och vilka jag pratade med!

När terminen började på riktigt blev det tyvärr inte riktigt som jag hade tänkt mig, men efter några jobbiga första månader löste sig det mesta till det bästa och jag kunde börja vara mig själv igen.
Igår var det skolavslutning efter ett hektiskt första år på gymnasiet och nu har mitt livs näst sista sommarlov börjat.
Jag har nog aldrig pluggat såhär mycket, men det har varit värt det. Jag har kunnat vara mig själv i den här klassen och jag har varit omringad av så himla fina människor hela tiden. Ni har gjort gymnasiet så himla värt och trots många toppar och dalar så har det aldrig känts jobbigt att gå till skolan.

Nu är det bara 85 dagar kvar tills jag tar mitt pick och pack och flyttar till Paris. Lilla jag, till Paris. Från Laholm med ungefär 6200 invånare till Paris med nästan 12 miljoner, ungefär en tredjedel fler än hela Sveriges sammanlagda befolkning.
Att jag över huvud taget upptäckte Europalinjen var en slump, jag visste inte att den fanns förrän ett par månader innan ansökningarna skulle vara inne. Sannarp hade jag dessutom ratat, det låg alldeles för långt bort. Skulle jag verkligen palla med att pendla hela vägen i tre år?
Men jag känner verkligen att jag har hittat  rätt, det här är precis vad jag letade efter. Jag har känt att jag har ångrat mig.

Klyschigt avslut med en liten rad ur Madonnas låt Jump, som för övrigt är min reslåt och är väldigt värd:
"I haven't got much time to waste, it's time to make my way
I'm not afraid of what I'll face but I'm afraid to stay"